Det här med att lämna bort sin bebis till en barnvakt på dagen eller natten. Hur ställer ni er till det?
Jag får typ panik och ångest på bara tanken att lämna bort love över natten. Har lämnat bort honom korta stunder på dagen (till annan än hans pappa då), ex när jag har körlektion. Det går bra, men får ändå lite dåligt samvete. Men måste hålla det i minnet att det är för vår skull jag gör det, så att vi kan ta oss till dagis, jobb, skola osv i framtiden.
När jag jobbar så lämnar jag honom enbart till Johan. Mår dåligt bara av att tänka på att lämna honom med nån annan (mår ärligt talat lite dåligt då med, men dom måste ju också få lite egentid).
Men jag skulle ALDRIG klara av att lämna bort honom över natten just nu. Tycker han är alldeles för liten för det än. Har även hört att det kan leda till ett otryggt barn om man lämnar bort dom det första året.
Johan däremot har en helt annan inställning. Har hänt att han lämnat love hos farmor när jag varit och jobbat utan min vetskap.
Detta mår jag skitdåligt över då jag har tillräckligt dåligt samvete för att jag redan börjat jobba lite. Finns ju en anledning till att jag bara jobbar helger, så att jag ska slippa lämna bort honom.
Men samtidigt så är vi ju två om love och jag kan ju inte bestämma allt (även om jag gärna skulle vilja ;)). Sen så vill Johan att vi ska hitta på nåt tillsammans bara han o jag, utan love. Få lite tid för varandra. Det förstår jag att han vill, de vill ju självklart jag med. Men vet att jag inte skulle kunna slappna av och njuta om jag lämnar love till en barnvakt. Och då känns det ändå inte som att det är nån ide.
Blev ett lite rörigt inlägg här nu, men hoppas ni förstår min tankegång :)
Vill även tillägga att jag absolut inte dömer dom som väljer att lämna bort sin bebis då o då, detta handlar enbart om mina egna känslor för detta.
Vill väldigt gärna höra era åsikter om detta, så lämna jättegärna en kommentar :)
Jag får typ panik och ångest på bara tanken att lämna bort love över natten. Har lämnat bort honom korta stunder på dagen (till annan än hans pappa då), ex när jag har körlektion. Det går bra, men får ändå lite dåligt samvete. Men måste hålla det i minnet att det är för vår skull jag gör det, så att vi kan ta oss till dagis, jobb, skola osv i framtiden.
När jag jobbar så lämnar jag honom enbart till Johan. Mår dåligt bara av att tänka på att lämna honom med nån annan (mår ärligt talat lite dåligt då med, men dom måste ju också få lite egentid).
Men jag skulle ALDRIG klara av att lämna bort honom över natten just nu. Tycker han är alldeles för liten för det än. Har även hört att det kan leda till ett otryggt barn om man lämnar bort dom det första året.
Johan däremot har en helt annan inställning. Har hänt att han lämnat love hos farmor när jag varit och jobbat utan min vetskap.
Detta mår jag skitdåligt över då jag har tillräckligt dåligt samvete för att jag redan börjat jobba lite. Finns ju en anledning till att jag bara jobbar helger, så att jag ska slippa lämna bort honom.
Men samtidigt så är vi ju två om love och jag kan ju inte bestämma allt (även om jag gärna skulle vilja ;)). Sen så vill Johan att vi ska hitta på nåt tillsammans bara han o jag, utan love. Få lite tid för varandra. Det förstår jag att han vill, de vill ju självklart jag med. Men vet att jag inte skulle kunna slappna av och njuta om jag lämnar love till en barnvakt. Och då känns det ändå inte som att det är nån ide.
Blev ett lite rörigt inlägg här nu, men hoppas ni förstår min tankegång :)
Vill även tillägga att jag absolut inte dömer dom som väljer att lämna bort sin bebis då o då, detta handlar enbart om mina egna känslor för detta.
Vill väldigt gärna höra era åsikter om detta, så lämna jättegärna en kommentar :)
