Det här med att lämna bort sin bebis till en barnvakt på dagen eller natten. Hur ställer ni er till det?
Jag får typ panik och ångest på bara tanken att lämna bort love över natten. Har lämnat bort honom korta stunder på dagen (till annan än hans pappa då), ex när jag har körlektion. Det går bra, men får ändå lite dåligt samvete. Men måste hålla det i minnet att det är för vår skull jag gör det, så att vi kan ta oss till dagis, jobb, skola osv i framtiden.
När jag jobbar så lämnar jag honom enbart till Johan. Mår dåligt bara av att tänka på att lämna honom med nån annan (mår ärligt talat lite dåligt då med, men dom måste ju också få lite egentid).
Men jag skulle ALDRIG klara av att lämna bort honom över natten just nu. Tycker han är alldeles för liten för det än. Har även hört att det kan leda till ett otryggt barn om man lämnar bort dom det första året.
Johan däremot har en helt annan inställning. Har hänt att han lämnat love hos farmor när jag varit och jobbat utan min vetskap.
Detta mår jag skitdåligt över då jag har tillräckligt dåligt samvete för att jag redan börjat jobba lite. Finns ju en anledning till att jag bara jobbar helger, så att jag ska slippa lämna bort honom.
Men samtidigt så är vi ju två om love och jag kan ju inte bestämma allt (även om jag gärna skulle vilja ;)). Sen så vill Johan att vi ska hitta på nåt tillsammans bara han o jag, utan love. Få lite tid för varandra. Det förstår jag att han vill, de vill ju självklart jag med. Men vet att jag inte skulle kunna slappna av och njuta om jag lämnar love till en barnvakt. Och då känns det ändå inte som att det är nån ide.
Blev ett lite rörigt inlägg här nu, men hoppas ni förstår min tankegång :)
Vill även tillägga att jag absolut inte dömer dom som väljer att lämna bort sin bebis då o då, detta handlar enbart om mina egna känslor för detta.
Vill väldigt gärna höra era åsikter om detta, så lämna jättegärna en kommentar :)
Jag får typ panik och ångest på bara tanken att lämna bort love över natten. Har lämnat bort honom korta stunder på dagen (till annan än hans pappa då), ex när jag har körlektion. Det går bra, men får ändå lite dåligt samvete. Men måste hålla det i minnet att det är för vår skull jag gör det, så att vi kan ta oss till dagis, jobb, skola osv i framtiden.
När jag jobbar så lämnar jag honom enbart till Johan. Mår dåligt bara av att tänka på att lämna honom med nån annan (mår ärligt talat lite dåligt då med, men dom måste ju också få lite egentid).
Men jag skulle ALDRIG klara av att lämna bort honom över natten just nu. Tycker han är alldeles för liten för det än. Har även hört att det kan leda till ett otryggt barn om man lämnar bort dom det första året.
Johan däremot har en helt annan inställning. Har hänt att han lämnat love hos farmor när jag varit och jobbat utan min vetskap.
Detta mår jag skitdåligt över då jag har tillräckligt dåligt samvete för att jag redan börjat jobba lite. Finns ju en anledning till att jag bara jobbar helger, så att jag ska slippa lämna bort honom.
Men samtidigt så är vi ju två om love och jag kan ju inte bestämma allt (även om jag gärna skulle vilja ;)). Sen så vill Johan att vi ska hitta på nåt tillsammans bara han o jag, utan love. Få lite tid för varandra. Det förstår jag att han vill, de vill ju självklart jag med. Men vet att jag inte skulle kunna slappna av och njuta om jag lämnar love till en barnvakt. Och då känns det ändå inte som att det är nån ide.
Blev ett lite rörigt inlägg här nu, men hoppas ni förstår min tankegång :)
Vill även tillägga att jag absolut inte dömer dom som väljer att lämna bort sin bebis då o då, detta handlar enbart om mina egna känslor för detta.
Vill väldigt gärna höra era åsikter om detta, så lämna jättegärna en kommentar :)
Jag förstår precis vad du skriver och säger. Jag förstår hur du känner när du lämnar bort Love till någon som inte är hans pappa för att jobba/eller göra annat. Och jag TROR att alla mammor känner så. Skuldkänslor blandat med oro ?
SvaraRaderaOCh sen när det också som du nämner, dåligt för anknytninggen att lämna bort ett barn för tidigt. Fast jag tror helt ärligt inte att det gör ett barn ont om han får vara tillsammans med moster/farmor/mormor, någon gång i månaden under en vis tid. Jag tror att det tvärtom, gör gott. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men alla gör som dem vill, vad som känns rätt för just dem :)
Jag håller helt med dig! Skönt att man inte är ensam ;)
RaderaOj, Stella sov över hos sin mormor första gången när hon var 2 månader ;) Inga anknytningsproblem för oss iallafall. Men det är ju viktigt att man känner sig trygg med personen man lämnar sitt barn till. Och man måste nog själv vara redo för att lämna bort barnet för att kunna göra det, barnet tar ju inte så mycket skada av att vara utan sin mamma i nåt dygn. Jag tror det är bra att vänja barnen med att mamma o pappa inte är med hela tiden, speciellt när de ska börja på dagis sen :)
SvaraRaderaJa love är verkligen supersocial och har aldrig haft problem med nån överhuvudtaget. Så tror egentligen inte heller att det är nån fara att lämna bort honom, det är mina känslor som är problemet, inte hans haha. Men som sagt så skulle jag inte kunna slappna av och njuta av egentiden om jag skulle lämna bort honom över natten. Ser liksom ingen mening med det då jag antagligen skulle sova mindre då än om han är hemma :p
RaderaTack snälla du..
SvaraRaderaVad jag tycker om barnvakt...
Jag har absolut inga problem att lämna vilgot till mina föräldrar, dock hade de inte hänt annat än ett par timmar.
Men vi har sagt att när jag slutat amma så ska jag och maken ta in på hotell och bara sova ;)
Men mina föräldrar känner jag mej så trygg med, vilket är superviktigt!
Jag känner mig också ganska trygg med min egen mamma. Men den som är mest tillgänglig för barnpass är oftast farmor. Vet ju att det skulle gå bra det med, men vi har verkligen inte samma värderingar o syn på uppfostran oså, och vet att hon skulle köra sitt eget race och inte respektera "vårt sätt" att sköta saker och ting. Det är nog det jag tycker är jobbigast egentligen.
Radera